Igår stoppade (om än tillfälligt) Filippa Reinfeldt sprututbytesprogramet i Stockholms län och vi var tidiga att gratulera.
Idag kommenterar liberala ungdomsförbundets ordförande Adam Cwejman mitt utspel och menar att jag och UNF är högravande moralister, visar människoförakt och är vetenskapligt ignoranta. Stora ord från Sveriges typ minsta partipolitiska ungdomsförbund. Därför skall jag nu, än gång för alla, göra upp med dessa allt för vanliga resonemang och svara på Adams påståenden.
Vetenskapligt ignoranta
I forskning finns sällan en sanning utan den består av en ständigt pågående diskussion där inget bevisas som sanning, utan verkar som en tillfällig sanning tills den dagen det går att motbevisa. Adam skriver i sitt inlägg och citerar några vetenskapliga slutsatser som berättar – kort och gott – att han har rätt och jag fel.
Men om du inte bara söker stöd till din åsikt Adam så hittar du snart en helt annan bild. De viktigaste argumenten kommer ofta ur WHO’s rapport från 2004: Effectiveness of Sterile Needle And Syringe Programming in Reducing HIV/AIDS among Injecting Drug Users, som tydligt förordar sprututbyte.
Författare till denna översikt är Alex Wodak och i rapporten förbigår han väldigt tydligt de mycket nedslående resultat som visat sig runt om i världen (framförallt från Vancouver och Montreal) och han har bokfört ett par studier som att de ger stöd för sprutbyte när de i själva verket visar på noll resultat.
När man gräver sig djupare kan man konstatera att endast en studie ger tydligt stöd för att sprutbyte skulle ha en hiv-preventiv effekt; Des Jarlais, HIV incidence among injecting drug users in New York City syringe-exchange programmes, Lancet 1996. Forskarna rapporterar en signifikant skillnad mellan den undersökta gruppen och kontrollgruppen. Dock har man inte tittat på möjliga andra förklaringar till skillnaden, exempelvis att de som deltar i sprutbytet genom tester får kunskap om sin hiv-status och samtidig rådgivning om ett säkrare miss-bruksbeteende.
Sedan finns det studier från Vancouver och Montreal som tyder på en kontraproduktivitet där de som ingick i sprutprogrammet faktiskt hade större andel hiv-smittade jmf med testgrupp som inte deltog i sprututbytet.
Men säger många: i Malmö har man ju haft ett ”lyckat” sprututbyte i över 20 år? I en vetenskaplig studie av Nils Stenström visar att det inte är sprututbyte som har effekt men möjligen HIV-tester och rådgivning.
Så vetenskapen blir mer och mer enig. Det funkar inte.
Människoförakt och moralister.
Vidare nämns vi i debatten som några som har människoförakt, några som inte kan se till vad som faktiskt hjälper människor - ‘va lite pragmatiska!’. Adam likställer oss med de grupper som motstridit sig en spridning av preventivmedel i södra Afrika, men det är precis motsatsen. Vi vill aktivit satsa på aktiv prevention och inte verkningslösa björntjänster till Missbrukare. Att föra en politik som accepterar människors lidande och bara försöker kontrollera lidandet är inte en politik som tror på medborgarens styrka utan accepterar en passiv livssituation där man inte kan delta i samhället och dess demokratiska processer.
Vägverket har under många år bedrivit en ide om en nollvision för antalet personer som dör i trafiken. Det är en ambition som inte troligen kommer uppnås så länge vi låtar människor åka i trafiken; men en vision som leder till ett förbyggande arbete för att bygga skyddsnät som fånga upp människor som är på glid, i detta fall mer bokstavligen. På samma sätt vill UNF ha en narkotikapolitik som faktiskt har ambitioner om att förbygga och fånga upp människor.
UNF vill aldrig se ett politiska ledarskapet som driver politiska reformer som snarare handlar om att stabilisera och kontrollera lidandet, utan istället ett arbete som faktiskt hjälper människor.
I en tid då ekonomiska muskler behövs till välfärd, jobb och utveckling har vi inte råd att ha passiviserande medborgare som inte kan bidra på grund av sitt missbruk.
Sammanfattningsvis kan man summera att de populitiska och enkla lösningarna som harm reduction (i detta fall sprututbyte) står för inte alls är de effektiva, utan många gånger en vetenskapligt ignorant och moralistiskt högtravande argumentation.
Det om något är sant människoförakt.
Att dränka sin kamp i den passiviserande drogen alkohol har aldrig varit en vinnande succéfaktor. Tvärt om har brännvinsdrakar fått människor att sluta ifrågasätta, sluta agera aktiva medborgare och sluta kräva inflytande.
Vidar
LUF – politik eller vetenskapsakademi?
Adam valde här att kommentera mina spontana tankar jag skrev ner om sprututbyte tidigare idag.
Adam väljer att attackera mina argument i vad som kan liknas ett ”vetenskaplighetens” korståg. Jag skall till detta vara ödmjuk och ärlig: Jag är inte en vetenskapsman. Det är inte med det patos jag talar. Jag är politiker – så är det.
Min utgångspunkt i frågor om harm reduction (i detta fall i form av sprututbyte) utgår ifrån två saker:
Alla människor skall få hjälp till självhjälp – inte självstjälp.
Harmreduction handlar om att kontrollera lidande på ett sätt som inte hjälper någon. Att hamna i missbruk är inte ett aktivt karriärsval som finns i syo-guidens katalog, utan något människor hamnar i okontrollerbart; därav begreppet missbruk. Därför kommer alla framgångsrika instaser alltid utgå från att missbruket skall bort, inte bibehållas. Det är lätt att slänga en dänga och kalla mig eller UNF moralister, men vad är moral? Jag kan kalla det värdegrund om det är ett begrepp som LUF och folkpartiet (framförallt Nyamko Saboni) känner sig mer bekväma med.
Harm reduction och sprututbyte är inte en kontrollerbara och effektiv metod.
Det finns tillräkligt med forskning som är kritisk till sprututbyte att det bör kasseras som idé. Framförallt är det något som i sammanhanget är en väldigt liten instats för att lösa en bieffekt av ett mycket större problem.
Jag erkänner att jag inte skrev mitt tidigare inlägg med vetenskapliga ambitioner och de erfarenheter jag hänvisade till i Vancouver och Montreal har som Adam noterat många olika resultat. Ett exempel är: Schechter, Do needle exchange programmes increase the spread of HIV among injection drug users? Aids 1999. Som faktiskt visar att fler fick HIV av de som deltog i sprututbyte än de som inte gjorde det.
I Montreal introducerades sprutbyte 1988. År 1995 kunde man konstatera att 16 procent av de som deltog i sprutbyte smittats av hiv medan endast 5,8 procent i gruppen som inte deltog. Detta rapporteras av Bruneau, High rates of HIV infection among injection drug users participating in needle exchange programs in Montreal: results of a cohort study. American Journal of Epidemiology 1997.
Men än mer intressant för sprututbytesdiskussionen i Sverige är de studier som gjorts på insatserna i Malmö/skåne. Den går att hitta här.
I en artikel i Drugnews säges också:
Så visst finns det en forskarvärld i Sverige som inte håller med Adam.
Adam forstätter att skriva:
Jag skrev aldrig bidra till samhållsproduktionen, det är enbart din tolkningsvilja. Jag ser medborgare som något större än skattebetalare, större än rösta var fjärde år, större än produktionstillverkare. Civilsamhället är det bästa exemplet på vad medborgare kan göra, det är medborgare genom civilsamhället och folkrörelsen som byggt välfärdsstaten Sverige.
Men avslutningsvis vill jag markera att jag inte tycker sprututbytet är VÄRLDENS STÖRSTA fråga. Den är liten i sammanhanget. Det som blir konsekvensen av insatser som sprututbytesprogram blir dock tyvärr allt som oftast att man nöjer sig när alla har rena sprutor. Det får aldrig hända. Vi får aldrig ge upp på människor.
Punkt.