”Vi är faktiskt en demokratisk organisation!”
Argumentet daskas liksom upp på bordet i vanlig klyschéaktig ordning. Några av oss i mötessalen suckar trött.
Ja, visst är det så att demokrati är guld värt. Något att ständigt sträva efter. Något att värna. Något man sällan når. Men vad innebär det att vara en demokratisk organisation? Vad skapar bra förutsättningar för att medlemmar FAKTISKT kan få inflytande och bestämma.
Aldeles för många gånger har jag mött krig i detaljfrågor. Jag har själv varit en pådrivare av dem, en general med motioner som mitt vapen med nukleär kraft. Skall vi ha mötestorg, skall vi bo på hotell, skall vi äta vegetarisk eller vad skall den där kursen som vi planerar att genomföra heta?
Frågor som absolut är relevanta för en bra organisation, men att låta ett årsmöte i en stor organisation diskutera detaljer är att skapa murar och oförståelse. Varje sekund, minut och timme som ägnas åt att diskutera dessa detaljerade frågorna förlorar man demokratisträvan. Istället för att förtroendevalda skall få ta ställning i de stora existentiella och strategiskt avgörande frågorna så läggs fokus på små detaljer som har föga inverkan på att forma en starkare organisation.
Att då börja prata målstyrning blir genast intressant. I ett sådant samtal & kontext blir det högst relevant att prata om vad vill vi att vi skall vara? Vem skall vi vara? Vad skall vi betyda?
De stora frågorna prioriteras sällan. Med konsekvensen att vi försvagas som organisation – för allt för få av våra medlemmar och engagerade blir då aktiva i debatten om var de vill se oss om två, fyra, tio eller tjugo år. Utan en tydlig riktning tror jag en folkrörelse lätt hamnar i ett ”status quo”, där inget förändras. Ett sådant tillstånd är alltid lika med död. Ibland snabbt. Ibland långsamt.
Så frågan vi får ställa oss är hur vi får de viktiga frågorna på agendan? Hur gör vi för att våga och klara av diskussioner om VAD vi vill vara istället för HUR vi vill vara det?
Vidar
5 kommentarer
Hør, hør!
Dette er noe av bakgrunnen til at Juvente la om den landsmøtebehandlede arbeidsplanen sin fra å gå ned på et detaljnivå om hvor mange presseoppslag vi skulle ha, til å si store ting.
Utfordringen er å dra i gang gode diskusjoner på det nivået, for det er de små og nære ting som lettest engasjerer i en diskusjon, og da er det ofte nødvendig å ta utgangspunkt i en liten diskusjon, og prøve å løfte den opp til et strategisk nivå ved å sammenfatte og oppsummere.
Ofta finns en rädsla för att det inte ska hända konkreta grejer om vi lyfter upp diskussionen till en hög nivå. Men jag menar att det är då det faktiskt kan börja hända saker. Ett gediget visionsarbete är som en fin fickkniv.
När man stöter på en uppgift, ett problem eller ett beslut, kan man ta fram sin vision och slippa den startsträcka som ofta dödar de allra bästa intentionerna.
Kanske måste vi lära ut entreprenörskap? Att våga drivas av en vision och lita på att varje dag levererar nya möjligheter som vi kan ta till vara bara vi vet var vi vill.
Ett lysande inlägg, tack!
@Martin – tackar för input om hur ni tänkt!
@tullstedt – Du kan vara inne på något spännande. Frågan som du ställer dig, att vi kanske skall lära ut hur man lever och verkar i vår organisation snarare än vad vi gör?
För tre år sedan skrev jag att UNF har problem med just det här, efter att ha varit på RBUF:s årsmöte. http://www.produktionskollektivet.se/blogg/?p=300
Kul läsning! Jag upplever som vi på senaste kongressen blev något bättre på att se de stora frågorna, med en arbetsplan som enbart är målstyrande. Men som sagt: ”Mycket finns att göra alltså. För både UNF och RBUF.”