snart har 1/4 gått. Jag har avverkat 6 månaders ordförandeskap. Tiden liksom rullar fram som Fronda skulle ha sagt.
Sittandes i ett rum i mitt barndomshem och tittar ut över ett mörknande snöbeklätt landskap. Nu är mycket tillbaka. Mitt kreativa och lustfyllda jag har redan fått den viktigaste rehabiliteringen. Jag sitter här på ett litet skrivbord och skriver. P R O D U C E R A R!
Men inte allt för sällan är det paus. Uppehåll.
Kaffe med farmor och farfar. Klädshopping med Morfar. Lite mer kaffe. & en kaka med mors väninnor. Lite dålig filmopopcorn med bror min. En mindre släktbjudning.
Avbrott som rör runt i rutinerna. Vädrar ur tankarna. Ger inspiration.
Mitt uppdrag är inte alltid lika lättsamt som man gärna vill romantisera det till. Det är en fullspäckad jargong som får mitt kreativa inre att tappa fart. Får mig att sluta ifrågasätta vad jag gör och hur jag gör det.
När jag har min nya lumberjacka på och skall ut och hugga lite “finved” så känns det helt naturligt. Ibland är miljöutbyte och lägre arbetstempo en resultatmässig succé. Det är så här jag kan tänka. Det är här min hjärna andas. Det kommer bli en trevlig jul.
Hur gör ni för att knäcka era vardagsinnovationer?
Detta inlägg är publicerat i Okategoriserad. Bokmärk
permalink. eller lämna en trackback:
Trackback URL.
UNF goes media:
Vidar
smålandsvardagen
snart har 1/4 gått. Jag har avverkat 6 månaders ordförandeskap. Tiden liksom rullar fram som Fronda skulle ha sagt.
Sittandes i ett rum i mitt barndomshem och tittar ut över ett mörknande snöbeklätt landskap. Nu är mycket tillbaka. Mitt kreativa och lustfyllda jag har redan fått den viktigaste rehabiliteringen. Jag sitter här på ett litet skrivbord och skriver. P R O D U C E R A R!
Men inte allt för sällan är det paus. Uppehåll.
Kaffe med farmor och farfar. Klädshopping med Morfar. Lite mer kaffe. & en kaka med mors väninnor. Lite dålig filmopopcorn med bror min. En mindre släktbjudning.
Avbrott som rör runt i rutinerna. Vädrar ur tankarna. Ger inspiration.
Mitt uppdrag är inte alltid lika lättsamt som man gärna vill romantisera det till. Det är en fullspäckad jargong som får mitt kreativa inre att tappa fart. Får mig att sluta ifrågasätta vad jag gör och hur jag gör det.
När jag har min nya lumberjacka på och skall ut och hugga lite “finved” så känns det helt naturligt. Ibland är miljöutbyte och lägre arbetstempo en resultatmässig succé. Det är så här jag kan tänka. Det är här min hjärna andas. Det kommer bli en trevlig jul.
Hur gör ni för att knäcka era vardagsinnovationer?