Ideologisk?

Jag lyssnar på valfri paneldebatt om något ämne som är så där lite lagom “bidrags-politiskt-korrekt”. Ni vet när man tar svängarna och gör något “vågat”, men bara inom ramarna av vad några finansiärer är villiga att prioritera i år. Temat var typ ungas deltagande, entreprenörskap eller diskriminering…

I vanlig ordning när jag inte har min dator framför mig, så har min mobil landat sådär lite lagom diskret i knät. Den har en vinkel och ett avstånd som balanserar mellan att inte verka ignorant inför de som står och snackar & ändå kunna fylla mitt otoroliga underskott av utmaningar. Men mitt i mitt mailande/twittrande/spelande/#ellervadmannugörpåeniphone så sätter jag lite saliv i halsen och nästan tappar telefonen.

Någon har väckt mitt intresse.

På det lätt agressiva påståendet att socialdemokraterna inte har kvar någon gnutta ideologi, har en annan panelmedlem reagerat.

“Socialdemokratin har under decenium format en ideologi, som inte bara genomsyrar hela partiet, utan också varit ledord för all vår verksamhet. Socialdemokratins ideologi är: att förvalta.”

Lättsamma skratt hörs i salen. Jag misstänker att såväl avsändare som mottagare är övertygade om att det satiriska innehållet är underhållande. Men jag är inte där, jag har redan ramlat vidare i mina inre korridorer.

Ideologi är svårt. Jättesvårt. När jag var yngre använde jag samma satiriska ton och kallade mig “plastsocialist”. Det är bakom mig och jag är mer kritisk till vad jag egentligen har som långsiktig vision med mig, min omgivning och världen. Pragmatiker är något som ligger fint i munnen. Något som får mitt inre “vetenskapsteoretiska” inre att må bra. Känna välbalans.

Även om frasen “vill du vara med att forma ett samhälle med bättre förvalting?” inte låter som något en södermalmsreklamare i kulturkofta med tillhörande ansiktshårväxt har kommit på. Så känns det ändå ganska bra. Ärligt.

Tänk att ibland ger de där panelsamtalen mer i utdelning än vad många års grubblande gör. Min ideologi är nu mer tydlig. Jag är en del i  ”den autonoma förvaltningsrörelsen”. Med vissa undertoner av humor så känns det ändock bra. Det kanske är de framtida pragmatikernas parti. En ytterlighet av den svenska sekulariseringen, som slår alla andra politiska klimat med hästlängder.