Där står jag liksom naken inför typ alla jag känner. Allas blickar vandrar granskande upp och ner över min kropp. Som om de aldrig känt mig. Som om jag inte är någon. Som om de ifrågasätter min existens.
När jag tänker på den där kvällen så känns det som det var igår. Bilden är så klar. Upplevelsen så nära. Jag känner nästan den där lukten av osande tonårssvett.
Jag var på en privat fest under gymnasiets första år. Det var en mörk januarinatt och jag hade på mig min coola kavaj. I en snöstorm hade jag tagit mig till festen som var hemma hos någon, som bodde i en såndär övremedelklass-villa med det senate TV-spelet, studsmatta och induktionshäll. Väl där var det liksom lite för tryckt stämning för att någon skulle dansa, men många slogs om att få välja musik. Huset fylldes av mycket nervösa och inställsamma skratt. Några satt mest tysta och drack. Men ändå var det en ganska härlig känsla och många pratade ganska friskt med varandra oavsett om man kända varandra eller inte. Ni förstår säkert känslan.
Jag var nervös och velig. På riktigt. Men jag hade bestämt mig. Nu var det dags; jag skulle berätta för alla. Såklart förstod jag att det jag sa skulle spela roll. Att det kanske skulle förändra hur människor pratade med mig. Att inte alla skulle kunna ta det med ett välkomnande leende. Jag var inte dum.
Men aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ana att jag bröt ett sådant heligt band. Att en endaste liten norm kunde vara så stark och så socialt avgörande. Att bara för att jag inte passade in i det ”normala” så skulle jag inte accepteras och respekteras.
Visst trodde jag att Sverige hade kommit längre än så 2004.
Att det skall var så utmanande, svårt och tufft att komma ut som nykterist är sorgligt. Helt jävla idiotiskt om du frågar mig.Tänk vad många människor alko-normen begränsar, hur många kids som aldrig skulle vilja börja dricka,
- Vidar – back in the days
alla studenter som inte skulle vilja spy ner sin första kostym och alla som inte skulle vilja se människor hamna i missbruk.
Men man kan göra skillnad. Varje gång någon vågar uttala sig som nykterist får alkonormen en armbåge i sidan. Varje gång någon säger ett tydligt nej till shot-racet så tappar alkoholhetsen lite fart. Varje gång någon –med ett leende på läpparna- byter det ”trevliga” glas vinet mot en cola, börjar spritkulturen krackelera ute i kanten.
Det finns hopp.
UNF finns.
—
Min ledarkrönika ur senaste Motdrag.
Vidar
5 kommentarer
Bra jobbat!
Det är så jag alltid kommer att minnas dig.
Det du skriver är så sant! Höll utbildning för några lärare här förra veckan och några gick i taken för att jag råkade säga att alkohol var dåligt för alla, herregud de var ju där för att lyssna om hur dåligt det är för ungdomar!! Då får man verkligen inte säga ett ont ord om de vuxna, de har ju all rätt i världen att dricka! :s *buhu det är så man blir mörkrädd*
Mycket bra skrivet!
Vilken härlig läsning!
Först tänkte jag på homosexualitet, genusvetare som jag är! Och genast tänkte jag på diskussionen hos min granne igår och hennes sjuåriga pojke, när min granne berättade om en vän till henne som är homosexuell. Sjuåringen undrade vad det var. Mamman tittade på mej. Jag tog över.
Berättade hur viktigt det är att alla får bli kära i vem dom vill. Att alla har ett lika värde och att kärleken är samma känsla hos alla. Att några flickor blir kära i pojkar och några flickor blir kära i flickor, några pojkar blir kära i flickor och några pojkar blir kära i pojkar, men känslan är precis densamma, allt är rätt.
Han tittade storögt på mej, och jag frågade om det var något som var konstigt? Nej, svarade han, men jag visste inte att flickor kunde bli kära i flickor!!
Min stora flicka har inte sett mej berusad någon gång, jag har inte alltid varit nykterist, men däremot en som mkt sällan dricker något med alkohol i. Detta för att jag gillar att vara mej själv, och har kul med att vara mej själv. Detta har medfört att min flicka valde tidigt att välja en drogfri tillvaro, mina andra flickor som nu är 20 säger detsamma….de säger, det är inte för att du sagt att vi inte ska dricka eller för att du haft nolltolerans, utan för att vi sett att du har kul utan att behöva droga dej med sprit!!
Mina elever i gymnasiet sa alltid, – vad dricker du när du går ut då, mjölk??
Detta gav möjlighet att tala om varför jag ville vara nykter, och tillfälle att fråga dom varför dom då drack- svaret var – för att man blir någon helt annan! osv osv osv…så jag svarade, – hur skulle det vara om ni övade er i att trivas med den ni är i alla lägen istället då??? Den tysta stund som blev resultatet var så underbar – en reflektionstid!!