Helgen har tillbringats i smålands residensstad = Växjö!
Jag blir alltid lite småförsjunken i den lokala trevligheten i småstadslivet. Man vet vad som händer. Man vet var det händer. Och alla känner ett lokalt engagemang!
Jag har också fått den trevliga förmånen att sitta mötesordförande för Nyhterhetsrörelsens Scoutförbunds förbundsmöte. Det är nog mitt första liknande uppdrag när det rör sig om några hundra deltagande. Det är omåttligt spännande att se de kulturella skillnaderna som finns i möteskulturen i olika organisationer, trots att vi ligger varandra så nära! Men något som sällan skilljer är det ständiga diskussionerna om just själva mötets former.
I år prövade man att ha åsiktstorg som följdes upp av beredningsgrupper (som bestod av två öppna möten inom varje område). Målet var att man skulle jämka ihop ett huvudförslag på alla frågor, vilket man efter visst hästjobb lyckades med. Resultatet mynnade ut i en tydlig och enkel beslutsordning på själva plenaförhandlingarna, där långa diskussioner inte krävdes då dessa beredningsgrupper fört de stora diskussionerna.
Allt verkade fungera ganska bra där; men frågan som grävde sig i mitt inre var om det skulle kunna funka i min egen organisation.
Vidar
Småstads- & arbetsordningspepp
Helgen har tillbringats i smålands residensstad = Växjö!
Jag blir alltid lite småförsjunken i den lokala trevligheten i småstadslivet. Man vet vad som händer. Man vet var det händer. Och alla känner ett lokalt engagemang!
Jag har också fått den trevliga förmånen att sitta mötesordförande för Nyhterhetsrörelsens Scoutförbunds förbundsmöte. Det är nog mitt första liknande uppdrag när det rör sig om några hundra deltagande. Det är omåttligt spännande att se de kulturella skillnaderna som finns i möteskulturen i olika organisationer, trots att vi ligger varandra så nära! Men något som sällan skilljer är det ständiga diskussionerna om just själva mötets former.
I år prövade man att ha åsiktstorg som följdes upp av beredningsgrupper (som bestod av två öppna möten inom varje område). Målet var att man skulle jämka ihop ett huvudförslag på alla frågor, vilket man efter visst hästjobb lyckades med. Resultatet mynnade ut i en tydlig och enkel beslutsordning på själva plenaförhandlingarna, där långa diskussioner inte krävdes då dessa beredningsgrupper fört de stora diskussionerna.
Allt verkade fungera ganska bra där; men frågan som grävde sig i mitt inre var om det skulle kunna funka i min egen organisation.
En inte allt för lättbesvarad fråga.