[Verklighetens folk?] – mina tankar kring KDs omsvänging

I måndags skrev KDs partiledning en debattartikel i DN om att de skall bli mindre “rigida” när det gäller alkoholpolitiken – allt under andemeningen att vi måste anpassa oss till verklighetens folk. Bland annat vill de tillåta ombuteljering av brännvin och serveringstillstånd till ställen som inte serverar lagad mat.

I dagens alkoholpolitiska debatt ser vi två läger – de som vill liberalisera alkoholpolitiken och därmed kommer med förslag efter förslag som i sig ser ”ofarliga ut”, och de som är rädda om den solidariska alkoholpolitiken och inte vill rucka på den. Nu senast i debatten om gårdsförsäljning.

Inte föga förvånad har de som kommit med ett förslag på avreglering som sedan kommer med ytterligare ett förslag – och använder den tidigare avregleringen som argument. Det är ett dominospel där de som inte vill ha någon som helst reglering av alkoholpolitiken med små steg får sin vilja igenom. Avregleringen har pågått i snart tjugofem år och under samma period har alkoholkonsumtionen ökat med närmare 30 procent. Även i europeiska relativa mått mätt så har vi trillat ner på “restrikitivtetsskalan” samtidigt som alla andra länder ökat sina insatser.

Det som är ännu märkligare än det faktum att Kd nu byter fot och ställer sig på avreglerarnas sida, är själva argumenten de använder. Allt snack om mysiga köksbord har bidragit till att Kd lyfter fram en extremt romantiserad bild av verkligheten och ”verklighetens folk”.

För om vi nu ska debattera vilka de är – verklighetens folk har inte de problemfria liv som Kd vill tro. 400 000 barn i Sverige växer just nu upp i missbrukarmiljöer, detta för att närmare 10 % av alkoholkonsumenterna har en gigantisk överkonsumtion.  Frågan som Kd får ställa sig är om den trygghet och frihet de påstår sig stå för skapas genom att man låter väldigt många fler platser bli fyllda av alkohol.

Det liv som verklighetens folk lever är ingen dans på rosor. Där behövs alkoholpolitiken, där spelar den roll. Att samhället försöker skapa bra möjligheter för alla människor har nu plötsligen Kd uppfattat som elitism och rigiditet.

Det är dags att slå hål på alkoholglorifiering som är skapad av kultursidor, alkoholindustri och alla andra som inte vill se myntets baksida. Det är istället dags för oss att driva politik som är förankrad i verkligheten och de problem som skapar otrygghet och antifrihet hos hundratusentals barn. Verkliga sådana!