vägen mot sveriges mest betydelsefulla ungdomsförbund

Kvällsöppet – debatten jag deltar i börjar efter ca 30min

Igår deltog jag i kvällsöppet för att diskutera cannabis utifrån den senaste aktualiteten att Idol-Jay åkte fast i ett drogtest för att rökt på. TV4 som har en nolltoleranspolicy beslutar sig för att tumma lite på den, då han är ångerfull och accepterar ett parallellt behandlingsprogram.

Jag lyfter i debatten att man agerat annorlunda om heroin blivit injicerat. Min poäng är inte att säga att dessa två olika droger ger samma negativa effekter – men att tv4 är med och klassifiserar cannabis till att vara mindre drog än ex opiater som heroin.

Att prata cannabis provocerar – har säkert fått 20 mail och lika många sms. Alla vill poängtera att jag inte har någon som helst ”vetenskaplig” kunskap. Man vill poängtera att cannabis inte alls är farligt – en konstig föreställning.

Det finns liksom en etablerad konspirationsteori om att ”någon” vill lura i oss att marijuana är farligt – undanhålla oss något! Något som är så totalt orimligt att det är svårt att bemöta. Vem skulle ha ett eget intresse av att göra något sådant? Rätt svar är förstås ingen.

För att kunna bemöta en trend där fler unga röker på och inte tror att det är farligt, måste vi öppna upp för en större utmaning – unga har inte förtroende för samhällets företrädare. För etablisemanget. Istället får populärkulturen vara med och skapa verklighetsbilden av cannabis som en ickedrog.

Andra viktiga argument som cannabiskramarna uttrycker är:

* Människan har alltid berusat sig, det kommer alltid vara så.
- samma argumentation kan användas för krig. Människan har alltid krigat, betyder det att fred inte skall vara eftersträvansfärt?

* Alkohol är farligare!
- oavsätt om alkohol nu skulle vara farligare, så kan man inte motivera att en ny drog skall få finnas bara för det finns farligare grejor. Vi vet också att ett bruk av en drog sällan ersätts av någon annan mildarare, det blir då ett blandbruk.

* Marijuana är en naturlig medicin
- om det finns medicinska effekter skall man ta extrahera de verkande substanserna och göra piller av det, för att kunna kontrollera doset och få bäst balanserad effekt. Att röka medicin är osäkert och en undanflykt för att bli hög. Det finns massor av naturliga saker som är farliga, att det kommer från naturen är inget argument – det är flugsvamp och uran också.

* Cannabis är inte veteskapligt skadligt.

Jo, cannabis är vetenskapligt farligt. Läs här:

http://www.who.int/substance_abuse/facts/cannabis/en/

eller http://www.can.se/Drogfakta/Cannabis

Med en viftande arm får jag de där automatiska dörrarna att öppnas. Jag är här och vill ut ur flygplatsen – kom igen! Jag möts av en luftfuktig hetta och synen av kaosartade, brutala vägbyggen. Allt är som på låtsas i verkligheten. En roadtrip väntar!

Väl hemma hos några släktättlingar är den gigantiska grillen förstås igång och öl delas friskt ut. För det har jag lärt mig: inga sociala situationer går att lösa i USA utan minst en öl i varje hand. Börjar fundera över vad nykterist egentligen heter på engelska, tetoo… nånting.? Nu kommer det bli nödvändigt att förklara sig ordentligt – här bryter jag normen big time! Då märker jag att flera andra också tackar nej till ölen – unga som gamla. Supen verkar alltså inte så självklar?

Alla skapar vi bilder av hur saker skall vara, vissa kallar det fördomar, men jag kallar det hellre förväntan.

Min förväntansbild av USA blev tidigt bekräftad. Av gigantiska amerikanare i pickups som kör drive-thrue, av fettfrukost på en klassisk diner och av amerikansk övertrevlig service. Allt var verkligt!

Grillkvällens vändning i ölfrågan får mig att börja ifrågasätta min förväntan på alla amerikanare som öldrickare. Läxan var inte gjord. För om jag hade läst WHO:s statistik hade jag kunnat konstatera att USA har mer än tre gånger så många nykterister som Sverige. TRE GÅNGER FLER! (What the fuck?)

Bilden av verkligheten är alltså skapad. Det är ingen faktakunskap från baksidan av mjölkkartongen eller ur någon historiebok. Nej, den amerikanska traditionen har jag lärt mig genom rutan. I allt från ”Scrubs” till ”How I met your mother” har bilden blivit kristallklar. Bilden av att en öl behövs för att hångla, koppla av eller festa.

Bilden av hur världen ser ut gör att vi anpassar oss – jag blir inte öppen för olika val om jag inte får veta att det finns fler än ett alternativ. Samma sak gäller ölen. Ingenstans på ölburken står det skrivet att en öl ger hångel eller att man bara får dansa full. Det är en skapad förväntan som byggts upp.

Denna förväntan är lurig. Slug som fan – hur kan den bemötas? Ja, genom att ifrågasätta den förstås. Det är verkligen dags att ifrågasätta den mest fejkade bilden av dem alla – The American Dream. Yes we can!

Publicerad min senaste krönika i Motdrag

Imorse rullade nattåget in på Stockholm centralstation och helgens bravader är över. En lojal ordförande och generalsekreterare fortsätter direkt till kansliet för att kicka igång nästa vecka. Trötta men fulla av energi.

I helgen var det förbundssamling för UNF. Något som görs av tradition året då det inte är kongress och där man får titta lite på kongressorten för nästa år men också där föreningar får skicka deltagare för att delta i framtidsverkstäder, få uppdatering i vad som händer i UNF och erfarenhetsutbyte.

Typ 110 UNF:are från ca 50 föreningar besökte i helgen Åre och passade på att fira att UNF för 40 år sedan bildades ur sammanslagningen av SGU och Heimdal. 110 UNF:are och 50 föreningar som på ett enda ställe kan visa bredden och djupet i det organiserade engagemang som finns i en rörelse. Något som har funnits länge och kommer fortsätta länge.

När någon ifrågasätter segheten i föreningsformen och ifrågasätter formen är det billiga poänger som kan tas. Frågan jag då frågar är vilka andra ”goda exempel”/”Best practice” som finns på ungdomsinitiativ som i över hundra år (ja, så länge har flera av våra lokalföreningar funnits aktiva) fortsätter och fortsätter. Svaret är enkelt: det finns inte.

Ibland är det lätt att börja ifrågasätta hur vi gör saker, att vi är gammalmodiga och borde twittra mer. Då är det dags för förbundssamling, för att få insikt i hur briljant idén UNF är.

/V

Idag släpper aftonbladet en artikel som tydligt pekar ut en (av väldigt få) kvinna som dokumenterats i att sälja smuggelsprit till kids. Eller ja, snarare till vem som helst – oavsätt ålder.

Blir en intressant twist när man som parti pratar om att sträva mot kulturell enfald – där vi inte skall influeras av andra länder – men importerar mångkulturell sprit för att distrubuera ut det till folket.

Gör det svårt att förstå vad Sverige Demokrater verkligen vill.

Om ni inte sett det, så har ni säkert läst om det. Rubriksättande ”Kungarna i Tylösand” har genom Kanal 5 trängt in sig i folkhemmet. Det naturliga nästa steget i dokusåpan?

Jag kommenterar programmet i ett pressmedelande här, vilket rapporterades i aftonbladet.

Det är lätt att låta som en radikal nykteristmoralist – men det handlar om något annat. Det handlar om ansvar.

Det är lätt för kanal 5 att säga att inget tvingats till något, men hur tvingar man egentligen någon? Det handlar om att kanal 5 uppmuntrat ett beteende som utan problem skulle kunna leda till psykiska och fysiska men. Forever. Precis som vilken svennebanan i Sverige idag inte ”Tvingas” till att dricka alkohol – gör normen just det. Samma sak gäller när du har ansvar för en arbetsplats, förening eller tv-program – genom sociala påverkansfaktorer får vi människor att välja saker. Kanske är det inte tvång – men fria genomtänkta val är det fan inte.

Det är det som är grejen med alkohol. Den är lurig som fan. För det finns otroligt få fall någon blivit tvingad att bli beroende av alkohol, utan det är kassa förutsättningar (och ibland kassa beslut) som ofta är grunden till att man hamnar snett.

Det handlar inte om att kanal 5 skall gulligulla alla människor de jobbar med, men ta ett ansvar för den situation de sätter människor i.

Tillsammans med UNF:s nytillträdde generalsekreterare deltog jag på ett eftermiddagsseminarium om ungt civilsamhälle. Inom ramarna för utbildningsprogrammet epics så fick inbjudna organisaitoner smakprov på intressanta perspektiv som lyfts i programet. Medlemskapet är en ständigt diskuterad fråga som intresserar svenska folkrörelser – vad betyder det idag? Intressanta jämförelser har gjorts och där kan man framförallt konstatera att medlemskap är ett flytande begrepp som förändrar sin betydelse över tid.

Personligen tror jag många aktörer varit inblandade i att uppluckra begreppet och gjort det otydligt. Framförallt tror jag företag varit sluga och använda medlemskapets förtroendeingivande lojalitet genom att döpa sina kundrelationsprogram till just det: medlemskap.

Konsekvensen är förstås spretig, men vissa av dessa tror jag UNF möter dagligen när unga människor möter UNF och försöker förstå vad medlemskapet innebär – så tror allt för många att det är en envägskanal men när det istället är en demokratisk struktor där varje medlem att nyttjanderätt av organisationen för att inom en satt värdegrund förverkliga sina idéer.

Kul att notera är att seminariumet var i Kungliga Slottets livrustkammare. Folkrörelserna utvecklas i monarkins sköte!?

Bilden är tagen när jag tjuvkikade in på ett kontor och konstaterar att skrivbord fylls av olika sorters jobb beroende på var du jobbar.

I den liberala samhällsdebatten blir det ibland svårt att skillja på begrepp. Framförallt i en samtid då en liberal utgångspunkt ofta tas för givet i ett politiskt korrekt samtalsklimat. Då är det otroligt intressant att prata en restriktiv alkoholpolitik som också kan bli väldigt svår att motivera, ur vad många tolkar som ”frihetsperspektivet”.

I onsdags ordnade makthavare.se något de kallar makthavaröl med bokrelease av Johanna Nylanders nya bok ”Är det så farligt?” - ett panelsamtal av fyra liberala tänkare. Boken handlar om folkhölsopolitik och egentligen hur långt staten kan gå i ”folkets hälsointresse”. Spännande för nykterhetsrörelsen att bevaka – vad är resonemanget bakom? Hur bemöter man ”vårt” resonemang.

Tyvärr fick jag bli besviken. Intellektuella spänsten var många gånger inte hög.

Framförallt tycker jag härdsmältan börjar i det stora missförståndet (eller oförklarade självklarheten) i att frihet skulle vara lika med valfrihet. Att det är samma sak, eller leder till vartannat.

Frihet är för mig något subjektivt. Något personer upplever som inte går att mäta. Utan en känsla som är eftersträvansvärd.

Valfrihet är däremot något objektivt, något som går att mäta och reglera. Något som stater och organisationer lättare kan fysiskt reglera.

Ett resonemang som resulterar i slutsatsen att det är helt motiverbart att begränsa den objektiva valfriheten så länge det leder till ökad upplevd frihet.

Alltså – en restriktiv alkoholpolitik som skapar mindre valfrihet är enkelt motiverad genom att för många människor skapas större upplevd frihet än annars. Inga konstigheter.

Den liberala debatten vore mer intressant om den istället kunde beröra hur den upplevda friheten och aktiva val skapas. Att supa är ett praktexempel på en norm och en kultur som få väljer, utan skolas in i. Där frågan om ”hur kan vi skapa en större frihet i dryckeskulturen?”  är högst central.

I övrigt skall sägas till Johanna Nylanders försvar att hon inte är själv om att tänka som hon gör om folkhälsopolitik. Hon enas i kampen tillsammans med Swedesh Match som väljer att finansiera boken och skriva förord. Genuint och eget.

Allt som oftast får jag en känga som antingen kallar mig moraliserande eller fördömmande av andra människors individuella livsstilar; något jag förstås vill undvika. Vem fan vill vara moraltanten i klassrummet, vem vill vara Prussiluskan i verkligheten?

Ja, kanske är det Anders Borg.

Igår kom beskedet i Alliansens reformambition att man vill höja skatt på alkohol med ca 13% eller 1,1 miljarder. Ett beslut som verkligen är ett positivt besked för att alliansen tänker använda sig av den vetenskapligt bevisade svenska modellen när man formar sin politik. Fine so far.

Det som är konstigt med hela situationen är hur Borg uttrycker sig och i aftonbladet citeras han:

– Vi föreslår alkohol- och tobasskatthöjning. Det ligger i linje med vår åsikt att man ska arbeta och inte supa.

Människor skall arbeta och inte supa; ett statement som om det kom ut i ett av UNF:s pressmedelande skulle tolkas som otroligt moraliserande av andra människors val och värderingar. Men när Borg säger det blir det något annat; det andas ett högt medborgarideal och känsla av ”ordning och reda” – precis som i björklunds populära skolbänk!

Jag kan tycka att moral fått ett dåligt rykte; kalla det värderingsgrund, ideal eller norm – det är egentligen typ samma sak. Att ha idéer om vad bra handlingar, beteenden eller resultat är, ska ju inte per definition vara dåligt. Tvärt om. Däremot finns det förstås massor av sorters moral, ideal eller normer som skall ifrågasättas och resoneras kring. Men oavsätt resonemang kvarstår frågan:

Hur kommer Borg undan med att vara moraltant?

Alkohol har sedan länge varit fastställt som en riskfaktor för alla sorters cancerformer, bland annat bröstcancer, tjocktarmscancer, mun- och svalgcancer, strupcancer och levercancer.

Alltså: att supa leder till mer cancer.

Enkelt. ingen rocketscience direkt.

Idag uppmärksammade aftonbladet en amerikansk studie som redogör att bröstcanserrisken ökar med 1,82 gånger. Detta borde inte ha något nyhetsvärde, old news. Varför har inte Svenska folket koll på läget när det gäller supen och cancer? Vi har ju bröstcancergalor och cancerfonden arbetar med konstant och bred opinionsbildning, de måste ha pratat om prevention och risker!

Ja, för vad säger cancerfonden när man går in på deras hemsida? Vi klickar in på risker och ser:

Men vänta, här saknas ju alkohol. Puckat och konstigt?!

Nej, egentligen är det inte så konstigt. Inte vill man som ”good-will” organisation komma med råd om att det svenskar håller heligast inte är i linje med cancerfondens idéer om förbättring av samhället. Däremot är det puckat, nästan i den grad att jag börjar andas konspirationsteorier.

Att ta sitt ansvar och våga visa verkligheten är det minsta samhällsaktörer som Cancerfonden måste göra.

Knarkkultur är ett spännande fenomen, i form av hur man speglar narkotika och i vilken kontext.

Under min UNF-uppväxt hade vi en studiecirkel om fenomenet och analyserade olika filmer med tydlig knarkprofil. Min favorit hade en synopsis som utspeglade sig under ständig natt, med en 17-åring i huvudrollen, som sålde födelsedagspresenter för att pröva något nytt. I sann revoltanda injicerade hon heroin typ direkt i hjärtat och fortsatta finansiera sitt missbruk genom att runka av gamla män på en stor parkeringsplats. Hon hittade en ”pojkvän” som var om möjligt mer spårad och dog. Allt hände under loppet av typ en helg.

Knarkfilm kan verkligen bli konstigt. En polariserad bild, antingen som ett positivt och naturligtfestsnack eller som mörkrets herre.

Min favorit knarkscen är given. Det kommer ur den Svenska filmen ”Sökarna”:
Han e luuuuugn